Mrs Mailgirl

Strålande sol, minus 7-10 grader, snö. Underbart vackert ute. Tänkte att jag skulle ta mig veckans tredje, TREDJE, löprunda. 

OCH, och, och, och, OOOOOOCH! Vet ni vad, jag är så jävla glad. Jag har bokat en ragga/dancehall kurs med start vecka 6. Jag är sååååååå glad! För er som inte vet, ragga/dancehall påminner om hiphop, fast till snabbare musik och mer ”skaka rumpa”. Ska bli såååååå roligt. Det som är bra är att jag slipper fixa Friskis kort, får gratis gymkort genom jobbet -Tack- och så ska jag dansa, samt att jag kan springa utomhus. SÅ, 2013, detta kommer bli mitt år. Fyfaaan, vad jag är taggad!

Vill börja nuuu!

Igår hade jag mycket trevligt sällskap på jobbet, en vän från Vapiano tittade förbi och snackade lite, även Malin och en kompis till henne. Mycket trevligt med sällskap i baren! Jobbet går bra och det är roligt. Lär mig något nytt varje dag! 

Kan inte låta bli att ibland, IBLAND, sakna posten lite. Jag menar frisk luft, motion, musik och hur mycket tid som helst för sig själv att fundera över livet och dess möjligheter. Sen kan behöver jag ju inte nämna de dagar med ihållande spöregn, blåst, storm, snöstorm. Ja, ni fattar själva. Men även det, mina vänner, hade sin charm. Tillbaka blick: 

BildBild

 

The glorious days as a ”mailgirl”. 

Nu är det strax dags för en springtur i snön! 

ONE LOVE

HAKUNA MATATA

B to the O to the B

Bob Marley, Robert Nesta Marley, vilken man. 

Hade sjukaste drömmen inatt. Jag ska se Ky-Mani Marley på Nalen här i Stockholm om några veckor och av någon anledning drömde jag om det i natt. Eller ah, inte så mycket om det. Mer om att jag och Ky-Mani satt och pratade om livet, om hans pappa och så vidare. Egentligen skulle jag bara få en autograf, men vi fastnade och satt och pratade hur länge som helst, fick massa bilder tagna av oss. Haha, ja, mina drömmar is going bananas.   Sedan var jag någon helt annanstans, med helt andra personer i en bil, påväg ut till någon sjö, mitt i sommaren. Uppenbarligen bodde jag i en lite röd stuga i typ ”Emil-i-Lönneberga-miljö”. Ja, jag säger då det. 

Det får mig att tänka på sommaren. Det har snöat i två dagar här nu. Vilket faktiskt är hur mysigt som helst, men kan inte låta bli att längta till palmer, surfing, strand. Jag kan aldrig sluta tänka på hur mycket mina två vintrar i Costa Rica har påverkat mig som person. Costa Rica har påverkat mig till att vara den jag är idag. Det hade vart kul att veta vad folk tycker om mig som person. Jag är väldigt nyfiken. Folk som inte känner mig, hur är jag? Första intrycket på personligheten, inte det yttre, bara insidan. Jag får en känsla de flesta gångerna jag träffar nytt folk att de dömer mig på cirka 0,2sekunder. Vilket jag fått bekräftat ett antal gånger av folk som berättat att de vart helt fel ute innan de lärt känna mig. Om ni känner för det, skriv er första uppfattning om mig. Hade vart intressant. 

Sådär, det var dagens. Avslutar med en fet låt av Carlito och Amsie Brown

Bild

BildSurfing, Costa Rica, Pura Vida

Hakuna Matata

ONE LOVE

 

So F you, F y’all.

BildBild

Lägenheten är mitt favoritställe! Kameran är min favoritleksak. Jag behöver bara någon att dela med. Jag är så trött på allt som heter killar. Jag har sagt det cirka 7345 gånger, men JAG GER UPP. Det är inte lönt, inte värt att börja intressera sig för någon. Ja, jag är fan bitter. Ska det vara så jävla svårt att träffa en vettig människa? Är det rimligt eller? NÄ, det är fan inte rimligt att det ska vara så svårt. Vet liksom heller inte vad jag ska ändra på, eftersom ingen säger till mig vad jag gör för fel. Något stort fel gör jag iallafall inte rätt. Jag blir så trött. 

Igår var vi ute och härjade på Stureplan, det var faktiskt över förväntningar. Var på ett ställe som heter Solidaritet. Hade faktiskt sjukt roligt. Skönt att gå in med aningar om att det ska bli sjukt segt och sedan bli positivt överraskad. Gött gäng var vi också! Bra kväll liksom! 

Nähe, nu ska jag sova. Bittert inlägg idag. Omotiverat. Blä. Typ så känns det. Deppig som en gråmulen, regnig oktober kväll. 

Hakuna Matata

ONE LOVE 

I might be bad, but Im perfectly good at it.

Då satt man och kollade ut på snön igen. Var ute och sprang i torsdags igen, väldigt stolt över det må jag säga. Jag ska strax ut igen, men måste käka frulle och smälta den först. Känns bra, har börjat sova bättre, vet inte om det är på grund av att jag börjat röra mig mer, eller helt enkelt bara är så trött att jag somnar, eller om det är så att det är för att jag jag läser innan jag somnar. Har ju testat de allra flesta av kombinationer. Jag tror att det beror på dagsformen, helt enkelt. 

Läser Patrik Sjöbergs bok. En inspirationskälla må jag säga. Han gick emot strömmen och gjorde vad han ville. Attityd, ja, ibland är väl det vad som krävs, brist på den varan hos mig måste jag villigt erkänna. Men jag får kompensera på annat sätt. 

Jag tror på snällhet, en vacker dag kommer karman. Jag lovar. Då kommer det löna sig att ha vart snäll och godtrogen genom livet. Punkt. Slut. 

Bild

 

Good times, förra fredagen! 

ONE LOVE

Hakuna Matata

När solen går ner.

Jag blir genuint ledsen när jag tänker på hur världen ser ut idag. Det är krig, svält, fattigdom, kriminalitet. Och med världen så menar jag ju även Sverige. Jag blir upprörd och förbannad, samtidigt ledsen och bekymrad. Vart ska vi sluta? Tänk om alla kunde enas, oberoende av hudfärg, religion, kultur. Tänk om alla visste vad respekt var. Att respektera one another. Varför ska det ena vara rätt och det andra fel? Min första tanke är att jag är fruktansvärt glad över att jag är född i Sverige. Min andra tanke är att jag blir mörkrädd när jag tänker på vart samhället är påväg. Obehagligt. Jag ryser i hela kroppen och blir förbannad över det hat och den okunskap som det svenska samhället besitter. Rädd. Nää, jag tror att jag skulle bli ”Queen of the world”, då skulle allting vara Peace & Love.

—-

”När solen går ner, börjar gamarna cirkulera
Grisarna spanar och vargarna blir flera
Varmt blod blir kallt när drogerna förorenar
Vapen blir flera och våldet eskalerar

Överallt ser man folk som skenar, från centrum ut till stadens grenar
Själen har blivit bortprioriterad, Men det är ingenting media speglar.

Yo vi har vissnat in i roten, står här ute o florerar
där dom lägger upp taktiken hur dom ska spela
åh vi är ba brickor i spelet, inget mera
På botten av en pyramid där liv inte värderas

Åh stress tynger mig som ett ton stenar
Jag går och väntar på detonera
Det måste finnas andra sätt o leva
I mina drömmar ser jag ett folk enat!

När solen går ner – Aki ft Kapten Röd

ONE LOVE

HAKUNA MATATA

Spoiled little brat!

På lite bättre humör idag. Började dagen med en löprunda. Även om jag vaknade och tänkte att jag gärna kunde somna om och vakna om några månader. Hoppade upp ur sängen, lätt och ledigt, slängde på mig träningskläder plus mössa och tjocktröja. Under de här minuterna fick jag också en smärre chock. Snö? Vitt? Haha, jasså, där ser man. Det var en överraskning. På med lurarna och det var bara att slira ut. Blev bara en kortrunda, men tillräckligt för att jag skulle vara skakis och illamående efteråt. Nu början den känslan dock försvinna och det känns bara skönt att ha gjort det. 

Det är dags för mig att ta tag i livet. Har börjat planera min semester, nästa vinter. Dags att bli vuxen. Planera för ett år framåt och så. Haha, nää, sanningen är den att eftersom min ekonomi är nästintill obefintlig (kommer-inte-ha-råd-med-tunnelbanekort-obefintlig) så får jag se fram emot att ha fem vckor betald semester efter Augusti. Sååå, då ska jag åka till Afrika. Jobba med ”The big 5” och leva Hakuna Matata, som bara den. Så får det bli. Om ett år.

Det må låta konstigt, men även om det är ett år framåt, så har jag något att se fram emot. Just nu finns det inget speciellt att se fram emot. För att överhuvudtaget motivera mig att gå upp ur sängen, MÅSTE jag ha en morot. Just nu är jag så omotiverad till allt.

Självklart sitter jag och förbannar mig för att jag sitter här och ”mår dåligt”. Det finns förfan folk som har det så mycket värre. Vem är jag att klaga. ”Håll käften din lilla bortskämda snorunge”. Och hör sen! 

Tänker på min pappa som ska börja på strålningen i morgon. 35 intensiva dagar, med uppehåll på helgerna. Jag vet att han kommer kicka skiten ur dendär förbannade cancern. Samtidigt som det är skönt att de på allvar efter två cellgiftsbehandlingar ska börja med strålningen, så är det ju verkligen nu det kommer bli som tuffast för honom. Det sätter också sina spår i oss, närmsta familjen. Obehagskänsla, undermedvetet går man runt och är nere, men vet inte riktigt varför. Splittrad. 

Kolla denna videon. Den säger otroligt mycket, ta till er. Bästa monologen jag hört. 

Nu ska jag jobba. 

Hakuna Matata

ONE LOVE

 

Sometimes you just have to lower your expectations.

Jag är trött på på att ta en jävla massa skit som jag fan inte förtjänar. Trött så in i HELVETE. 

Ibland måste man helt enkelt bara sänka sina förväntningar på folk. Det är bara så. Vem det än är, fan för människor, jag är så jävla besviken, förbannad och ledsen. Bra ordförråd, svar NEJ. Det är dock inget jag tänker lägga ner någon större vikt vid nu. 

Nä, jag är inte bitter, jag är förbannad och besviken. 

———

Längesen jag skrev nu, varit hemma i Falkenberg och haft besök i en vecka av Lovisa. Har varit en galen vecka, men sjukt rolig! Underbart att vara hemma också, dock gick tiden alldeles för fort. Jag hann iallafall dra ut med hästarna flera gånger, lite skog och natur. Helt underbart.

Nää, jag har ingen lust att skriva. Skiter i det.