Long time.

Nu var det riktigt längesedan jag skrev här.

Jag saknar liksom inspiration att skriva. En vän sa att det kanske berodde på att jag börjat dansa och får ur mig känslor på det viset, att jag har lagt all min kreativitet där. Dert kanske stämmer. Dans är ett utmärkt sätt att få ur sig känslor och få allting att bli positivt. Ni förstår inte känslan av att vara så deppig att man är påväg att börja gråta vilken sekund som helst (av okänd anledning), gå till en timmes dans och efteråt känna sig så otroligt glad. Livet har helt plötsligt en mening igen. Jag vet att det låter brutalt, men mitt mode går verkligen upp och ner som i en berg- och dalbana nu. Jag vill hitta på saker, men jag känner inget driv liksom. Nu har jag ju i och för sig åkt på en dunderförkylning som heter duga, men ändå. Jag vill bara komma på vart mitt liv är påväg. Just nu känns det som att jag bara sitter och väntar på att livet ska hitta mig. Men det vet ju jag lika bra som alla andra att det kommer inte att ske, så länge jag inte tar tag i det och gör något åt det. Och vad månne det vara. Jag kan ju inte bara sitta här och låta dagarna passera. Det kommer man ju knappast bli lyckligare av. Kommer knappast bli lyckligare av att tycka synd om mig själv heller. Och det tänker jag inte göra.

Samtidigt som jag funderar på mitt eget liv, skräms jag av verkligheten vi lever i. Hur länge kommer människorna att existera. Vi stressar så mycket att vi glömmer bort att leva. Vi är så stressade över att leva ett hälsosamt och lyckligt liv så att vi faktiskt glömmer bort vad som gör oss glada och lyckliga på riktigt. Alltså jag är ingen höjdare, långt ifrån, på matematik, men den där ekvationen kommer jag aldrig att få ihop.

Jag har legat hemma i soffan sedan i torsdags, bara legat i soffan, med en dunderförkylning, tjock hals, tjockt huvud, whisky-röst, ja, ni vet. Alltså inte i skick att göra något annat än att just ligga på soffan. Hur stressad tror ni jag har blivit av det? Jag blir stressad av att vara sjuk? HJÄLP MIG, vad är det för fel på mig. Hur långt har det gått. Jag blir stressad av att ligga i soffan en hel dag, NÄR JAG ÄR SJUK. Hur är det ens möjligt. Stressad av att inte göra någonting? hallååååååååå, Fröken Svensson, nu är det du, som tar tag i detta och det är nu.

”Life is what happens to you when you’re busy making other plans”, för all del, men en sak is for sure, ingenting, och jag menar ingenting, kommer att hända om inte DU, DU, gör någonting åt det. Sitt inte och vänta på att livet ”ska hända”, för det kommer med 99% säkerhet inte att hända, om du inte lever i en amerikansk, romantisk komedi. Så, det är precis det jag ska göra. Det är dags att ta tag i detta, lyfta på arslet och sätta igång! Mot nya mål. Och målen, dom finns. Dessutom inom räckhåll. Tålamod.

IMG_6377 IMG_6382

Denna låt kommer vi bland annat att dansa till på elevshowen, inte långt kvar nu!

Enjoy!

Pecae, Love, Unity

ONE LOVE

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s