Bara massa tjat.

Ibland önskar jag att jag kunde dela på mig och göra flera saker samtidigt, helst på olika platser. Ibland känns det som att det är nödvändigt. Det börjar bli riktigt påfrestande. Och sömnen, nu har det väl gått ett par veckor med plus/minus 5h per natt. Känns som att jag är konstant bakfull, för att jag är trött, min kropp är trött. Tips och råd är väldigt välkommet, jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag vet ingenting just nu, mer än att jag inte mår bra. Och jag vill komma ur det här.

Alltid skoj att ha tvättid, på morgonen efter man jobbat kväll/natt, dessutom ställde vi ju fram klockan i natt så jag missade ytterligare en timme. Så tvättat är vad jag har gjort, var ute på en promenad, satt och solade lite. Det är helt fantastiskt vårväder. Runt 15 grader, underbart! Bara jag och musiken. Vad skulle jag göra utan den.

Jobba ikväll, sedan är jag snart ledig. Blir nog en sväng hem till Falkenberg och hälsa på familjen, behöver det. Fylla på med lantluft och energi från havet och skogen.

Bild

ONE LOVE, PEACE, HAKUNA MATATA

 

Annonser

Vår

Alltså känslan när solen värmer, när vinden inte är isande kall. Det börjar bli grönt på träden om än lite, men de kommer. Det är helt underbart! Bara det ger en så mycket positiv energi. Några fräknar på näsan och lite rosiga kinder efter en promenad i solen. Underbart!

20140329-144333.jpg

20140329-144413.jpg

20140329-144505.jpg

20140329-144557.jpg

Lång dag på jobbet igår, 16-03, 11h. Utan rast, ja, nu vet ju hur det funkar. Skulle jobbat natt idag med men får vara på golvet i stället, så blir lite mer ‘humant’.

One Love, Peace, Hakuna Matata

Anxiety deluxe.

Alltså denna livsångest. Jag blir galen. Vad ska jag göra med mitt liv. Det är för många saker just nu som hänger i luften. Det är för många saker som förändras. Det är för många saker som inte är som det ska just nu. Det känns som att någon sitter på mitt bröst, eller att någon lagt cirka 150kg tegelstenar. Så tungt är det att andas. Jag vill egentligen bara sätta mig ner i ett mörkt hörn och tycka synd om mig själv. Jag inser ju att det inte kommer att göra saken bättre, det gör jag. Den enda personen som kan ändra på situationen är jag själv. Men just nu känner jag mig väldigt maktlös. Det enda jag kan göra är att vänta och se, vilket gör mig skogstokig. Stressen över att  vara stressad är svår att förklara, men det är just så korkat som det låter. Jag är medveten om att jag är stressad, och medveten om att det är fruktansvärt ohälsosamt, vilket gör att jag blir ännu mer stressad över hur jag ska stressa ner. Andas, ventilera (vilket jag gör nu), lyssna på musik, gå ut och gå, träna. Jag gör alla dessa saker för att jag ska komma på andra tankar. Utan några vidare resultat. Men jag försöker iallafall. 

Så, det var det med negativitet. Slut med det. Jag är ingen negativ person, jag tycker inte om personen i mig som är negativ. För det är inte jag. Jag är positiv, men hör och häpna, även positiva personer kan må dåligt, kan vara negativa. 

Veckan har vart bra, efter en tuff jobbhelg så hade jag måndag och tisdag ledigt, har jobbat lunchpass onsdag och torsdag, vilket har gett mig sammanlagt fyra kvällar ledig på raken…Vad hände där? Helt fantastiskt att vara ledig på kvällen och jobba dag. Helt klart något jag uppskattar mer nu efter två år av kvällsjobb. Saknar mina 7-4, lediga kvällar o helger-jobb. Men så är det med det. Veckan har iallafall bestått av mycket träning och häng med sköna människor. 

Bilder från en bättre dag. 

BildBild

 

Peace. Love. Hakuna Matata. 

Update.

Det var ett bra tag sedan jag skrev här nu. Har inte haft så mycket inspiration till att skriva. Det har hänt mycket de senaste månaderna.
Bland annat har vi varit i Costa Rica med hela familjen, Farbror + familj och Farmor! En helt fantastisk semester med massor av sol, bad och skratt. Härliga äventyr och galenskap! En resa jag aldrig kommer glömma! Tack för alla inblandade, vi är numera en stor familj och har en extended family i Costa Rica. Såå härligt!

Det är också så att Morfar har somnat in, vilket för mig fortfarande är helt ofattbart, även efter begravning och idag exakt på dagen en månad sedan jag fick samtalet. Jag inser att det är att vara fruktansvärt naivt att säga att jag aldrig trodde han skulle dö, för det vet vi ju alla att den dagen kommer, men jag trodde inte han kunde. Jag trodde inte det. I 25, nästan 26 år, har han varit med i mitt liv och hjälpt till att forma mig till den jag är, alltid varit så intresserad, peppande, stöttande med mitt idrottande, idrottsman som han var. En sann motivation till att leva ett hälsosamt liv, undvika att förstöra sin kropp med diverse saker. Han pratade alltid om fred på jorden och ville inget hellre än att se alla folk enade. Han var en sann förebild för mänskligheten. Men även om vi inte kan titta på honom eller krama honom fysiskt, så kan jag när jag vill höra hans
röst, hans skratt, hur han läser sina dikter som jag aldrig kommer glömma. Han var en fantastisk människa och jag är så tacksam över att jag fått ha honom som morfar! Tack för allt, du är saknad och älskad!

20140324-112147.jpg

Annars är väl allt som vanligt, alla dessa jobbiga saker med att vara vuxen bara. Särskilt jobbigt är det om man inte blir sedd som vuxen och sedd som att man har ett liv och egna planer, känslor och så vidare. Jag är vuxen och kan ta hand om mig själv. Problemet där är att jag ät så jävla snäll, KAN JAG BA SLUTA VARA DET, kan jag bara lära mig att stå på mig och tänka på mig själv. Helt seriöst, hur svårt kan det vara? Egentligen? Jag blir så trött.

Dags för val i år också, hoppas att det blir ett skifte i regeringen. Och att ett visst parti kan inse att de är patetiska, inskränkta och sorgliga människor som inte besitter någon som helst kunskap. Jag pratar om SD. Pinsamt Sverige, pinsamt.

Nu ska jag äta lunch med min fina i våriga, soliga Göteborg!

20140324-113905.jpg