Djupt tänk.

Återigen var det längesedan jag skrev. Jag tänker hela tiden att jag ska bli bättre på det, för det är så förbannat skoj att ha och läsa framöver. I framtiden. Just det, framtiden. Dåtiden. Nuet. 

Jag satt och kollade igenom mina instagram-bilder nu i kväll. Jag bara fastnade och scrollade. Och scrollade. Och scrollade. Kontot visar min resa från det att jag flyttade till Stockholm och fram tills idag. Det är tre år. 3år. Tre år i bilder. Tvåtusen bilder. Fler än så, 2063 bilder. Mitt liv de senaste tre åren i bilder. Det är otroligt skoj att ha. Jag ser också vilken resa jag gjort. Jag ser bilderna och minns mina tankar. Mina känslor. Minns musik, minns tårar, skratt, ångest, förtvivlan, längtan, tomhet, önskan. Jag minns min lägenhets  alla vråer, lukten. Minns hur det var att sitta i köksfönstret och äta frukost, se sommar bli till höst, höst bli till vinter, vinter blir till vår och tillslut blir det sommar igen. Många bilder är hemska, pinsamma, roliga, galna, men det är minnen. Och det är minnen av något som jag gjorde eller kände, just då. Jag vet knappt vem den personen är längre. Bara av att flytta till Göteborg har gjort mig till en helt annan människa. Självklart på grund av närhet till familj och vänner, attityden i stan, men väldigt mycket på grund av min fantastiska andra hälft. 

Jag har bott i Göteborg nu i ett drygt år och det är så mycket som har hänt. Helt plötsligt har jag något att bygga på, en framtid. Jag känner hopp inför framtiden. Inför plugg, inför jobb, inför livet och allt vad det har att erbjuda. Jag har kommit ur mörkret som kändes så mörkt, så djupt, så oändligt långt. 

Jag har tagit många dåliga, omogna, knäppa, rentav dumma beslut under dessa tre åren. Att flytta till Göteborg var det bästa som kunde hända. Under en millisekund någon gång då och då, kan jag sakna lukten av tunnelbanan, greken på Medis, promenaderna längs Söder Mälarstrand och de galna utekvällarna. Men att byta ut det jag har nu, mot det? Aldrig. Aldrig, inte över min döda kropp. Jag tror inte ens att det är en saknad jag känner utan bara tacksamhet över att jag fått uppleva det. 

Oj, vilket djupt inlägg det blev av att kolla igenom sina instagram-bilder. Inte meningen. Sorry. 

MEN, iallafall. Jag är tillbaka på Posten. Det ni. Posten i Göteborg över sommaren och sedan får vi se vad livet har att erbjuda i höst. Förhoppningsvis blir det plugg, annars får vi se. Mannen drar ju in i militären så honom lär jag ju inte se röken av, väldigt tråkigt men så klart något som jag står bakom till 110%. 

SEMESTER står på schemat nu i två veckor. Efter en fantastisk helg i Götet så spenderar jag större delen av dessa veckor i Falkenberg, med familj och vänner. La dolce vita. 

Sho på er, nu är det dags att sova.

PEACE. 

Annonser