Christmas is upon us.

Om en månad är det jul. Jul igen. Tiden går så otroligt fort. dagarna, veckorna, månaderna och till och med åren bara swishar förbi. Å andra sidan å hinner man med ganska mycket på ett år och det hinner hända mycket saker. Men just på Julafton så tänker man att ett år är väldigt lång tid.

Julafton. Jul. Jag älskar julen och alla dess traditioner. Älskar julmusiken, julpyntet, maten, alla levande ljus, alla tomtar. Det är egentligen den enda högtiden som jag ‘firar’. Samtidigt gör julen mig sorgsen, nedstämd. Den är känsloladdad, på samma sätt som att befinna sig i en kyrka. Det är vackert, men ändå tungt. Jag vill skratta, men samtidigt gråta och jag vet inte varför. Julen är en högtid där man visar tacksamhet tycker jag. Och med det menar jag inte tacksamhet när det gäller materiella ting, jag menar tacksamhet till varann, till familjen, till vännerna. Att man ägnar en tanke till de som inte har det lika bra, till de som inte lever i överflöd, till de som inte äter tills de svimmar, till de som inte har en massa levande ljus att värma sig med. Till dom som vi saknar som inte längre finns här hos oss.

Julen har blivit så mycket om saker. Julklapparna ska vara många (ju fler man får desto rikare föräldrar bevisar man att man har), de ska dessutom vara dyra, flera tusentals kronor. Jag tycker att det är … (försöker komma på ett finare ord än äckligt) Men det är just vad det är, äckligt. Vi dränker varann i materiella saker som vi egentligen inte behöver. (Ja, jag har själv mycket saker som jag inte behöver, som jag köpt själv. Det gör inte saken bättre, jag vet. Dock skäms jag.)
Men det är sådan hysteri. CHILLA FOLKET! Självklart ska vi köpa klappar till varann om vi vill det, men vi kan väl tagga ner ett par hekto och faktiskt fundera på vad alla prylar är värda den dagen när du blir sjuk, eller en familjemedlem. Då skulle du nog ångra ganska rejält att du satt vid datorn hela julafton istället för att spendera värdefull tid med familjen. Hur viktigt är det egentligen att vara tillgänglig 24/7? Familjen eller sociala medier?

Jag är själv väldigt aktiv på Instagram och får själv ofta dåligt samvete, samtidigt som det är så skoj att ta bilder och minnas. Inte för att visa alla andra vad jag gör utan för att minnas. Men det blir nästan så att man lägger ner så mycket energi på att man inte ska glömma, att man inte är delaktig i samtalen och på så sätt ‘glömmer av minnet’. 🙂

Djupt inlägg.
Kunde inte sova och tänkte att det var längesedan jag skrev här, så kan vara skönt att få ur sig lite tankar. Återigen, jag skriver för min egen skull, om folk gillar att läsa, be my guest.

Så, jag avslutar med en somrig bild på mig och solstrålen Aaron.

IMG_6309

Kom ihåg, behandla andra som du själv vill bli behandlad.

PEACE!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s