Christmas feeling.

Haft en galet bra helg. Dock sitter jag med lite halvt (notera LITE HALVT) dåligt samvete för att jag pluggat på tentan cirka 0,5% av helgen. Det borde ha varit i allafall 25% av helgen. Men så blev det inte. Men somsagt, helgen har varit mycket bra! Fröken Pihl kom på besök med tillhörande pojkvän, André. De bodde på hotell i Gbg torsd-lörd och spenderade sedan lörd-sönd hos oss, hemma i Surte. Supertrevligt.

Fredagen bestod av storstädning (ambitionen var att plugga, he-he-he). Sedan in till staden för att möta upp Mannen, Fröken Pihl och André. Då var det bara att pälsa på sig för att sedan åka till Liseberg. Det är ju verkligen jättemysigt att gå runt där, men man är rätt nöjd efter ett par varv i Lisebergshjulet (som förövrigt inte är att rekommendera vid höjdskräck/eller med sällskap av pojkvän som gillar att gunga) och att ha strosat runt lite i låtsassnön och hälsat på kaninerna, druckit varm choklad, ja ni vet. Men det är jättefint och värt ett besök.

Efter att ha frusit fötterna av oss åkte vi till hotellet där vi tog något glas vin innan vi drog till Vapiano och käkade en sen fredagsmiddag. Väldigt lyckad dag. Lördagen bestod av att ‘plugga’ (läs: öppna logistikboken, men inse att man måste dammsuga under sängen, jag menar våra gäster kan ju eventuellt vilja sova under våran säng istället för på soffan så där MÅSTE ju vara rent.!). Efter ‘pluggandet’ drog jag och dansade i två timmar, sedan hem och förbereda middag och efterrätt.

På menyn stod ugnsgrllad entrecote, kryddig klyftpotatis, serverat med bearnaisesås och en krispig sallad, dryck: julmust eller coops egna bubbelvatten.(Jag menar 3 spänn flaskan!?) Till dessert: Ris a la malta, hemmagjord, serverat med hallon och jordgubbar (mixat).

Och NEJ, JAG BRÄNDE INTE GRÖTEN. Löjligt stolt över detta faktum.

Dagen har idag bestått av första advent frulle, tomtegröt, sedan julbak. Gjorde pepparkakor för en hel armé plus smaskiga Rocky Roads medan vi lyssnade på julmusik. Killarna nöjde sig med att spela playstation och smaka då och då. Efter en lång helg med massor av diverse aktiviteter har mannen begett sig till sina vänner och jag sitter här och ska tentaplugga. Ja, ni vet. En timme klarade jag, men kom på att jag ville skriva lite här i stället. Prioriteringarna är ju helt rimliga. Bra Jossan, bra.

Förövrigt blev jag godkänd på företagsekonomin. Suupeeerglad!

PEACE!

Christmas is upon us.

Om en månad är det jul. Jul igen. Tiden går så otroligt fort. dagarna, veckorna, månaderna och till och med åren bara swishar förbi. Å andra sidan å hinner man med ganska mycket på ett år och det hinner hända mycket saker. Men just på Julafton så tänker man att ett år är väldigt lång tid.

Julafton. Jul. Jag älskar julen och alla dess traditioner. Älskar julmusiken, julpyntet, maten, alla levande ljus, alla tomtar. Det är egentligen den enda högtiden som jag ‘firar’. Samtidigt gör julen mig sorgsen, nedstämd. Den är känsloladdad, på samma sätt som att befinna sig i en kyrka. Det är vackert, men ändå tungt. Jag vill skratta, men samtidigt gråta och jag vet inte varför. Julen är en högtid där man visar tacksamhet tycker jag. Och med det menar jag inte tacksamhet när det gäller materiella ting, jag menar tacksamhet till varann, till familjen, till vännerna. Att man ägnar en tanke till de som inte har det lika bra, till de som inte lever i överflöd, till de som inte äter tills de svimmar, till de som inte har en massa levande ljus att värma sig med. Till dom som vi saknar som inte längre finns här hos oss.

Julen har blivit så mycket om saker. Julklapparna ska vara många (ju fler man får desto rikare föräldrar bevisar man att man har), de ska dessutom vara dyra, flera tusentals kronor. Jag tycker att det är … (försöker komma på ett finare ord än äckligt) Men det är just vad det är, äckligt. Vi dränker varann i materiella saker som vi egentligen inte behöver. (Ja, jag har själv mycket saker som jag inte behöver, som jag köpt själv. Det gör inte saken bättre, jag vet. Dock skäms jag.)
Men det är sådan hysteri. CHILLA FOLKET! Självklart ska vi köpa klappar till varann om vi vill det, men vi kan väl tagga ner ett par hekto och faktiskt fundera på vad alla prylar är värda den dagen när du blir sjuk, eller en familjemedlem. Då skulle du nog ångra ganska rejält att du satt vid datorn hela julafton istället för att spendera värdefull tid med familjen. Hur viktigt är det egentligen att vara tillgänglig 24/7? Familjen eller sociala medier?

Jag är själv väldigt aktiv på Instagram och får själv ofta dåligt samvete, samtidigt som det är så skoj att ta bilder och minnas. Inte för att visa alla andra vad jag gör utan för att minnas. Men det blir nästan så att man lägger ner så mycket energi på att man inte ska glömma, att man inte är delaktig i samtalen och på så sätt ‘glömmer av minnet’. 🙂

Djupt inlägg.
Kunde inte sova och tänkte att det var längesedan jag skrev här, så kan vara skönt att få ur sig lite tankar. Återigen, jag skriver för min egen skull, om folk gillar att läsa, be my guest.

Så, jag avslutar med en somrig bild på mig och solstrålen Aaron.

Kom ihåg, behandla andra som du själv vill bli behandlad.

PEACE!

SD i riksdagen? Nejtack.

Ett återkommande ämne, jag vet. Tyvärr slutar jag aldrig att känna mig provocerad av detta parti och dess anhängare. ”Ett nödvändigt ont” är det många som säger. NEJ! Deras hat är inte något nödvändigt ont. Tvärtom. Hur kan man ens släppa in hat i Sveriges styre och bland de högst uppsatta politikerna. Hur?
Vet inte om ni läst om en folkkär man vid namn Adolf Hitler? Ett lysande exempel på vad hat kan leda till. Fruktansvärt. Vidrigt. Äckligt. SD: ‘Vi är inte rasister’. Kan ni ens er egen historia? Sverigedemokraterna bildades år 1988, av nynazister.
Många röstar på SD endast på grund av att ‘de är de enda som tar upp invandrarfrågan’. Har ni läst något mer om partiet? Andra saker som partiet står för är exempelvis att vi kvinnor minsann ska stanna hemma, föda barn, laga mat, vara hemmafru. Inte behöva jobba, utan de ska männen göra. Inget självförsörjande här inte, vi ska vara beroende av att våra män tjänar pengar åt oss bägge. (Hur nu det ens skulle vara möjligt att leva på i dagens läge?). Visste ni att de exempelvis vill delvis förbjuda/försvåra en abort? (Tydligen ska vi inte heller få bestämma över våra kroppar). Eller att de vill förbjuda homosexuella att gifta sig och skaffa barn. (Va, bah VA?)

Vilka tror ni er vara? Ärligt talat vilka är ni som tycker att ni har rätten att bestämma över hur andra människor ska leva, bete sig, älska? Hur kan man vara så trångsynt och rent ut sagt KORKAD att man tycker sig ha rätten att bestämma över andras liv. Vi lever just nu i 2014, vi kan väl känna att vi ändå vill fortsätta utvecklas som land och inte gå tillbaka i tiden. Kan vi inte återigen försöka bli det landet som imponerade på hela Europa under 80talet. Landet där alla var välkomna, landet där det fanns jobb, möjligheter.

Tänk er för, ni som röstar på SD, ni röstar inte bara för ‘invandrarproblemet’ som ni uttrycker det. Ni röstar också för ett samhälle som inte alls bygger på jämställdhet eller rätten att vara den man är. Känner vi att vi vill ha ett sådant parti i vår riksdag? Ett gäng före detta kriminella som skyller allt våld på invandrarna? Logiken har inga gränser.

Jag ber er, alla. Snälla rösta i valet den 14e september. Blått eller rött, hellre blankt om ni inte bryr er. Men även en blank röst är en röst. En röst som räknas. Ta chansen när vi fortfarande är en demokrati som faktiskt har rätt att vara med och bestämma. Politiken kanske inte betyder något för dig, men tänk på de som inte har allt. För dem kan DIN röst vara avgörande. Snälla rösta, det är dags att säga ifrån.

Djupt inlägg såhär på söndagskvällen, men jag är på riktigt rädd för vad som kan hända. 

PEACE

A new chapter.

Äntligen!

Det är dags att vända blad. Denna hösten händer det. Allt händer. Början på något nytt, eller fortsättning på något gammalt, fast ändå nytt. Man kan nog se det lite som man vill. Jag tror det passar bäst att säga att jag börjar på ett nytt kapitel. Ordagrant.

Jag ska alltså börja plugga. Jag. Jag som lovade och svor på att jag aldrig någonsin skulle sätta mig i skolbänken igen. Ofta säger man det efter 12 år i skolan. Vissa behöver inget sabbatsår, andra behöver 1 eller kanske 2 år. Jag behövde 7. 7 år efter studenten är jag redo att bänka mig igen. ‘Bli något’ som det så fint heter. Jag gillar inte det uttrycket, för fram tills nu, har jag aldrig känt ett behov av att plugga och har ,est blivit irriterad på folk som frågar vad man ska bli när man blir stor eller hela tiden frågar, exempelvis på mitt förra jobb som servitris/bartender, pluggar du annars eller vad gör du förutom detta? JAG GÖR INGENTING, JAG JOBBAR HELTID, HAR INGEN UTBILDNING, men vet du vad jag har? Förbannat mycket livserfarenhet, trots att jag ‘bara’ är 26. Jag har sett många av världens guldkorn, bott utomlands, flyttat till Stockholm, flyttat till Göteborg, rest till Dubai utan pengar, maxat ett kreditkort som jag sedan klippt sönder, haft ett ex antal jobb. Har aldrig vart arbetslös, aldrig blivit sparkad. Levt på existensminimum varenda månad så långt jag kan minnas, men haft fantastiskt roligt.
Man kan hinna med mycket på 7 år. Utan utbildning.

Det var inte det jag skulle skriva om, men nu vet ni även det.
Jag ska alltså läsa. Inköp & Supply Management på Campus i Varberg. Jag är så taggad på att prestera och kämpa mig igenom dessa kommande två år. Det kommer bli tufft, men jag tänker inte ge upp och jag kommer att klara det.

Vi har även skrivit på kontrakt för en lägenhet, så ska nu på riktigt bli sambo med min fina man. Inte bara flytta in, utan flytta ihop, till något nytt. Ska bli så roligt. Och läskigt, men läskigt på ett bra sätt.
Så, skola, lägenhet, sambo. Ja, men det känns bra. Väldigt bra.

Har spenderat min sommar som brevbärare, vilket var ett av de bästa besluten jag tagit det senaste. Jag mår så mycket bättre i både kropp och framförallt själv. Rutiner, daglig motion, frisk luft, mat på regelbundna tider. Tror inte det är sant vilken skillnad. Helt underbart. Klart att jag saknar mina kollegor, men de finns ju kvar.

En liten update blev det. Nu är det dags för sängen!

PEACE!

Djupt tänk.

Återigen var det längesedan jag skrev. Jag tänker hela tiden att jag ska bli bättre på det, för det är så förbannat skoj att ha och läsa framöver. I framtiden. Just det, framtiden. Dåtiden. Nuet. 

Jag satt och kollade igenom mina instagram-bilder nu i kväll. Jag bara fastnade och scrollade. Och scrollade. Och scrollade. Kontot visar min resa från det att jag flyttade till Stockholm och fram tills idag. Det är tre år. 3år. Tre år i bilder. Tvåtusen bilder. Fler än så, 2063 bilder. Mitt liv de senaste tre åren i bilder. Det är otroligt skoj att ha. Jag ser också vilken resa jag gjort. Jag ser bilderna och minns mina tankar. Mina känslor. Minns musik, minns tårar, skratt, ångest, förtvivlan, längtan, tomhet, önskan. Jag minns min lägenhets  alla vråer, lukten. Minns hur det var att sitta i köksfönstret och äta frukost, se sommar bli till höst, höst bli till vinter, vinter blir till vår och tillslut blir det sommar igen. Många bilder är hemska, pinsamma, roliga, galna, men det är minnen. Och det är minnen av något som jag gjorde eller kände, just då. Jag vet knappt vem den personen är längre. Bara av att flytta till Göteborg har gjort mig till en helt annan människa. Självklart på grund av närhet till familj och vänner, attityden i stan, men väldigt mycket på grund av min fantastiska andra hälft. 

Jag har bott i Göteborg nu i ett drygt år och det är så mycket som har hänt. Helt plötsligt har jag något att bygga på, en framtid. Jag känner hopp inför framtiden. Inför plugg, inför jobb, inför livet och allt vad det har att erbjuda. Jag har kommit ur mörkret som kändes så mörkt, så djupt, så oändligt långt. 

Jag har tagit många dåliga, omogna, knäppa, rentav dumma beslut under dessa tre åren. Att flytta till Göteborg var det bästa som kunde hända. Under en millisekund någon gång då och då, kan jag sakna lukten av tunnelbanan, greken på Medis, promenaderna längs Söder Mälarstrand och de galna utekvällarna. Men att byta ut det jag har nu, mot det? Aldrig. Aldrig, inte över min döda kropp. Jag tror inte ens att det är en saknad jag känner utan bara tacksamhet över att jag fått uppleva det. 

Oj, vilket djupt inlägg det blev av att kolla igenom sina instagram-bilder. Inte meningen. Sorry. 

MEN, iallafall. Jag är tillbaka på Posten. Det ni. Posten i Göteborg över sommaren och sedan får vi se vad livet har att erbjuda i höst. Förhoppningsvis blir det plugg, annars får vi se. Mannen drar ju in i militären så honom lär jag ju inte se röken av, väldigt tråkigt men så klart något som jag står bakom till 110%. 

SEMESTER står på schemat nu i två veckor. Efter en fantastisk helg i Götet så spenderar jag större delen av dessa veckor i Falkenberg, med familj och vänner. La dolce vita. 

Sho på er, nu är det dags att sova.

PEACE. 

Homeless.

Jaha då vart det dags att flytta igen.
Jag trivs ju så bra här i min lilla lägenhet. Känns som hemma och hoppades verkligen på det där förstahandskontraktet. Fan. Då vart man tillbaks på ruta ett. Ej fast jobb ärlikamed ingen möjlighet till att ta ett lån och köpa lägenhet. 1år på boplats ärlikamed 160.000 personer före mig i kön. Studerande ärlikamed inget lån till bostad.
Fan ta allting som har med bostadsmarknaden att göra. Jag förstår att de går efter kösystemet, det gör jag, men jag tänkte att jag för en gångs skull skulle ha lite tur. Haha, livet skrattar mig i ansiktet, HA, det trodde du va? Vet din plats. Vet hut, hur kan du tro att något positivt ska hända. Du har inte haft tillräckligt med downs det senaste. Ner ska du, längre, djupare.
Tack livet, jag bockar och bugar för din givmildhet.

Förövrigt mår jag bra, har sökt skola till hösten, som jag, LIVET, hoppas att jag kommer in på. Hade vart härligt, behöver göra något nytt, vända blad, gå vidare. Många uttryck.
Idag är jag ledig, har inte gjort så mycket, städat, ska in till stan sen och dansa, sedan träffa Frida.

Lite mysbilder från måndagens solande.

Peace & Love people.

Gossip society?!

Alltså folk är lustiga.
Ja. Jag har på nyhetsmorgon. Det var dags för dagens ‘kändisskvaller’. Det var Lindsay Lohan som kom på tal och hennes missbruk, Peter Jihde säger ärligt att ‘jag tycker synd om henne, jag gör verkligen det’ varpå ‘skvallertjejen’ säger med ett leende ‘ja men eller hur och dessutom kom hon ut med att hon fått missfall i veckan, vi skickar henne en varm kram!’ ‘Och nu till det bästa, Miley Cyrus åkte in på sjukhus och det var visst allvarligare än man trodde, men hon kommer iallafall till Sverige i slutet på maj’.
Alltså, de tjänar pengar på att prata om kändisars olycka. Hur kan tycka att det är okej? Hur kan man säga något sådant med ett leende och prata bort det. Lite. Vad heter det….. Vad heter detdär, resp… Mänskl.. MÄNSKLIG RESPEKT! Oj, nej just det, vi lever på 2010-talet och bristen på mänsklig respekt har aldrig vart så påtaglig som nu. Kanske att 1940-talet hade liknande mänsklig respekt, inte har det blivit bättre iallafall, snarare att vi är påväg tillbaka till 40-talet och har våran egen Hitler i regeringen. På tal om kändisar. ‘Ger man sig in i leken får man leken tåla’ Förvisso, men det är ingen som förtjänar att få missfall eller förtjänar att folk smutskastar och pratar skit, drar falska slutsatser. ‘Kändisskapet stiger dem till huvudet och de flippar’, jo men har ni tänkt på varför? SKVALLERTIDNINGAR, PAPPARAZZI. Det är iallafall min teori.

Sorry fick ett litet spel bara, förstår inte ens varför jag kollar på nyheter och skvaller program, jag blir bara irriterad. När vi inte ens har ett samhälle som fungerar på rätt sätt, varför ska vi få matat in information om resten av världen, som vi inte kan göra något åt? Missförstå mig rätt, hade jag kunnat så skulle jag hjälpa varenda själ i hela världen, men jag inser ju att det är lite som att hitta en genomskinlig nål i en höstack. Så ibland tycker jag att nyheterna gör att man får ännu mer ångest, över hur världen ser ut och i mitt fall att man inte kan hjälpa, jag kan inte göra något åt det. Vilket är hemskt. Jag tycker iallafall att jag drar mitt strå till stacken, jag är medlem i WWF, jag har ett fadderbarn i Mali, stöder Unicef, köper så mycket ekologiskt och fairtrade som jag kan. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Sådär. Nu vart det ute ur systemet också. En promenad i det fantastiska vårvädret kanske?

ONE LOVE, PEACE, UNITY.

Sunny days.

Lantistjejen i mig vaknar när jag hittar en härlig skogsdunge att sola i, men de förbannade bilarna låter så högt. Jag saknar att ha det helt knäpptyst omkring mig. Bara ljudet av fåglar och löv som prasslar.
Det som räddar mig är ett par enorma hörlurar och reggaemusik. Lugnet sprider sig på cirka två sekunder.
Men de där bilarna alltså. Jag säger det igen, jag lever i fel generation. Stackars mina barn, de kommer tro att jag är ifrån stenåldern. Jag kommer att vara världens mest omoderna mamma. ‘Ut och lek i skogen med er’ .

Värmen har iallafall äntligen anlänt till dessa breddgraderna. Ingen är gladare än jag att se solen och känna dess värmande strålar. Idag blev det shorts/bikini premiär för mig. Sitter på en klippa i en ‘skogsdunge’ som jag egentligen inte skulle vilja kalla det men, ja, jo vi säger skogsdunge, jag försöker ju trots allt att inte se husen en bit bort och försöker undvika att höra oljudet av bilarna. Men iallafall så ligger jag här och solar och det är helt fantastiskt! Det börjar till och med bli lite grönt!

Ikväll blir det jobb och sen väntar en ledig dag i morgon! Härligt!

Peace and live people, peace and love!

Mad, Mad world.

Alltså jag blir så ‘en massa, massa fula ord’ förbannad. Jag är ute och går min morgonpromenad, tittar upp på ett dagis i närheten av där jag bor:

‘Neger slakkt’

Alltså, jag kokar ihjäl av ilska och vill egentligen bara börja gråta. Jag finner inga ord. Inga ord. Jag säger det igen, utan cencur;
VART I HELVETE ÄR VÅRT SAMHÄLLE PÅVÄG?
Vad är det för inkompetenta, JÄVLA SNORUNGAR, som gör så? Är ungarna i Sverige verkligen så okunniga. Alla som kan skriva ‘neger slakkt’ vet mycket väl vad det är dom skriver, alltså kan dom rimligtvis inte vara typ 3 bast, inte sant?
Jag blir mörkrädd, ångestfylld, gråtfärdig, rosenrasande, förbannad. Sådant får inte förekomma, vilka är de som ger dem rätten att skriva så? Ingen har rätt att skriva så. Ingen. Vi lever förihe####e på 2010talet.
Mycket tjat om vårt samhälle nu, men jag måste få uttrycka mitt missnöje. INTE NÖJD.
Jag förstår inte hur svårt det ska vara att respektera varandra. Man behöver inte gilla alla, absolut inte. Men man kan fortfarande respektera. Vi har inte samma åsikter, det är fine, jag gillar inte dig, du gillar inte mig, men jag kan trots det respektera dig.
Dock har jag svårt att respektera rasism, nazism. Det bygger bara på okunskap. På hur lite du har sett i dina dagar. Du lever i din lilla bubbla. I typ 1930-talet. Jag är verkligen ledsen att du är så trångsynt. Du anar inte hur mycket vackert du missar. Hur mycket fint det finns med kulturskillnader. It’s a shame.

Dags att jobba, peace and love, folket. PEACE AND LOVE!

Free your heart and mind.

Dansa. Alltså finns det något roligare? Jag vet, nu tänker ni, vadå hur kan det vara skoj att skaka rumpa till brutal musik, det är en annan sak. Men att dansa, känna musiken och röra sig till musiken. Alltså det är så underbart. Det sprider harmoni och ger så mycket energi och positiva känslor genom hel kroppen. Jag har börjat i en ny PT small group, som de har på SATS. En personlig träningsgrupp typ. Vi är fem stycken som går i PT Dans. Jag gjorde detta i höstas med, då med en annan ledare och antog att vi skulle köra samma. Alltså Street. Men hon kommer att ha mer inriktning på jazz. Jag blev lite osäker först, men vi började jobba på koreografin idag och det känns jättespännande. Har aldrig någonsin dansat på det viset. Aldrig. Plié, pointé, pas de bourrée. Say what? Men det var jätteskoj, graciös eller inte. Häftig känsla! Vad jag önskar att jag i tidig ålder börjat dansa, balett, jazz, street, dancehall, hiphop, ragga, salsa, bachata, cumbia, merengue ALLT!
Men man är väl inte den som är den och visst, är väl för gammal för att göra karriär, men så mycket energi som det ger, kommer aldrig sluta. Kosta vad det kosta vill!

Har för övrigt haft två lediga dagar, inte gjort överdrivet mycket. Måndag vart det Streetdance, tisdag vart det Zumba och PT-Dans, igår hade jag en slapp dag. Var ute en promenad med Tereza, sedan vart det soffläge och mys med min andra hälft. Gjorde världens godaste kladdkaka och Douglas gjorde den godaste pesto, kyckling pasta jag någonsin ätit.
Idag har jag jobbat lunchpass och nu dansat.

HAKUNA MATATA